...förstår jag våra kunder såååå väl. "Ibland vill jag bara slänga ut allt oxh börja på nytt". Ja, jag håller med. Men! När ska man få tid till det? Just nu känns det som livet bara snurrar dubbelt så fort som alla andras. Det pyntas, görs glögg, bakas lussebullar, kokas olika former av knäck, sillas, planeras nubbar, handlas till julklappsbyten osv i vart enda hus tror jag! Jag är helt slut när jag kommer hem! Hur får ni till det alla ni som fått till det hemma?Hur kommer ni överens med stakar, stjärnor och eventuell glöggprovning mitt i allt? Suck! Jag tänder väl lite trevliga juldoftljus och hoppas på det bästa...nån gång måste väl rätta känslan infinna sig...hoppas jag?!
Trevlig kväll!
Lina
5 kommentarer:
Känner ganska samma... Oj om inte allt pynt är framme första advent - då är det försent sedan - och då har jag misslyckats...
Usch hur man kan ställa till det i sitt huvud!
Jag börjar tidigare, vill ha ljus och pynt längre innan jul, då njuter jag av det vsrje dag efter jobbet. Mat finns i affären och julklappar blir inte så många, vi har lyckats hitta nått annat i vår familj än överflöd av dyra presenter. Klyschigt men sant. Presenter är kul men inte om de skapar stress och skulder. Jag önskar mig kortare arbetsdagar för mer fritid och struntar vi i en massa julklappar så har jag råd att ta ledigt och vara ledig med min familj. Det är vår julklapp till oss iår. De som saftar och syltar i hemstickade tröjor med glada, hjälpsamma barn har inget jobb eller sover väldigt lite. kram på dig Lina hoppas vi ses den 15: e hos oss.
Tack! Jo, jag vet. Har också ändrat mycket...men...jag kan liksom inte få kortare arbetsdag eller ta semester innan jul! Men så funkar det i butiksbranchen, och jag ser fram emot liiite ledigt i mellandagarna.
Kram L
Inte blir det bättre heller efter att läsa alla "krispiga" bloggar till höger och vänster. Klart att man kan låte bli men lite självplågare är man ju.. Lite värmeljus och hyacinter kommer man långt på Lina. Men jag förstår din känsla helt och fullt! Julrush..
Kram/ Kristina
Den där pressen man sätter på sig själv och som man TROR att även andra har på en är ett gissel. Jag försöker ständigt skita i det för att utmana mig själv. Och vad andra säger och tycker är ju egentligen bara deras bekymmer. Om jag inte glöggat än, satt upp stjärnorna eller satt mossa runt hyacinterna dör ingen av. För just så är det för oss. Bara stjärnor i barnens fönster, hyacinterna spolade jag bort jorden på för det skulle se snyggt ut i en fin glasvas men så hittade jag ingen som passade så jag slängde 3 ojordiga lökar i en glasskål. Ser förjävligt ut men what the fuck. Och inte har vi smakar nån glögg än heller. Och Vincent har bara öppnat en enda lucka i julkalendern. Som inte ens är en chokladkalender.
Som sagt.....what the fuck?!? Jag chillar på och fixar det där en annan dag när andan faller på.
Och förresten...jag bakade papparkakaor med Vincent häromdagen. Jag hatade varenda minut (baka=blä). Och så blev de brända. Men det luktade iallafall gott en liten stund. :)
Kram!
Skicka en kommentar